I flera veckor har värmeböljan över Gotland varit konstant och penetrerat varje vrå. Eller kanske inte ändå. Precis som Asterix gallerska by var en svart fläck för romarriket, finns det ett ställe som värmen ännu inte har nått.
I en luftig och ljus källare i Leva Kungslador finns det fortfarande något som kan liknas vid svalka.
Här levereras det dockteater under den närmaste halvtimmen.
Pjäsen börjar
Barn och yngre ungdomar bänkar sig tillsammans med sina föräldrar. Det sorlas livligt mellan sätena fram till dess att ljudet från den igengående ytterdörren förkunnar att pjäsen kan börja.
Publiken får se en lättsam föreställning i högt tempo.
Den handlar om Kasper som bor hemma hos sin farmor. Han hjälper henne med olika sysslor - som att hänga tvätt och passa sin lillkusin. Han utför vissa uppdrag med bravur, andra har han det minst sagt svårare med.
Vid ett tillfälle dyker Lurifaxa upp. Hon verkar ha ett och annat i kikarn när hon glider fram till farmor.
- Du, jag har fått reda på att dina vänner kört i diket. Och att din pension ska dras in, borde du inte köpa ett av mina må bra-paket, föreslår hon.
- Men Lurifaxa, hur ska jag kunna köpa det om min pension har dragits in? frågar farmor.
Skratt.
Tradition
- Dockteatern är en flera hundra år gammal tradition, men Kasper har egentligen alltid varit ungefär samma karaktär. I Danmark heter han mäster Jakel, i England heter han Punch och här heter han Kasper. Han är godhjärtad, snäll och ganska naiv - men reder alltid ut situationen. Bland karaktärerna brukar det också finnas någon klok, farmor, och någon dummare, Lurifaxa, berättar Christer Hall.
Han tog dockteatern till Gotland i början av 80-talet och tillsammans med Gia Schager har han satt upp Sommar Kasper.
- Dockteater är fantastisk på det sättet att publiken kan ge direkt respons. Och utefter deras reaktioner kan vi ändra pjäsen, det blir väldigt interaktivt, säger han.
Precis efter att Lurifaxa lommat bort kommer Kasper upp till farmor. De spekulerar i att Lurifaxa med all säkerhet kommer att komma tillbaka. Kasper bestämmer sig för att skrämma henne. Han lägger sig under en potatissäck.
- Och sedan låter jag som ett monster när hon kommer. Men vänta lite... hur låter ett monster? Är det nån här inne som vet, frågar han ut i publikhavet.
- Monster är knäpptysta, hojtar en kille.
- Knäpptysta... ja... men då får ni också vara det så att hon blir riktigt skrämd, föreslår Kasper.
Interaktivitet.
- Jag tror det kan vara viktigt i dag. Många barn växer ju upp med att kolla mycket på tv. Och det blir bara en envägskommunikation. Här har de möjligheten att vara med att påverka. Dessutom tror jag det blir ännu enklare eftersom de pratar med en docka och ingen "riktig" människa. Det gör det nog mer uppsluppet och avslappnat, säger Christer Hall.