Det är inte förrän du som vuxen tar dig ut till Kneippbyn för att titta på Pippiteatern, som du faktiskt förstår hur mycket denna rödhåriga busunge till Astrid Lindgren-figur har betytt och fortfarande betyder för alla små.
Kan inte räkna
Hon är här, alldeles verklig, och hon har alla barnen på sin sida. De hjälper henne när tjuvarna tänker stjäla hennes kappsäck full med guldpengar, och de hjälper henne till och med att räkna högt.
- Ett, två, fyrtiofyra...
- Nääää!!! Barnen protesterar högt och tydligt och fortsätter att räkna ända till fjorton, för att visa Pippi hur det ska gå till. De vill ju inte att fröken Prysselius, eller Prussiluskan som hon ju kallas, ska ta med Pippi till något barnhem.
- Jag har ju redan ett barnhem. Jag är ett barn, och det här är ett hem. Alltså ett barnhem, deklarerar Pippi, precis som i filmen.
Skådespelarnas repliker är hämtade direkt ur Pippifilmerna. Det tror dagens rödtott, Jenny Norén, är väldigt viktigt. Hon är en av tre tjejer som alternerar att spela Pippi och Prussiluskan.
- Pippi är en stor ikon och det är verkligen en ära att få spela henne, säger Jenny, som från början egentligen var en större beundrare av Ronja, fast det vill hon inte säga högt.
Jenny berättar att det ger otroligt mycket energi att kliva ut på Kneippbynområdet som Pippi. Barnen släpper allt de nu har för sig och kommer rusande för att ge Pippi en kram. En liten blond pojke får fullkomlig mållåsning och följer lite blygt efter Pippi en lång väg utan att säga ett ord, ända fram till dörren. När Pippi vänder sig om står han där med stora beundrande ögon och tittar upp på sin idol. När Pippi vänligt försöker förklara att hon ensam måste gå in till Herr Nilsson, så konstaterar pojken på klingande skånska helt korrekt:
- Ja, herr Nilsson har en liten, liten säng där inne som han ligger och sover i.
Ökenhetta och peruk
Klockan är över tre på eftermiddagen och det är förmodligen den varmaste dagen på hela året. Pippis fräknar håller på att svettas bort under de varma filtkläderna och den tjocka peruken. Men det är ändå inte särskilt betungande. Barnen och magin kring Pippi gör det lätt att gå ut och vara världens starkaste nioåring. Till hjälp har hon de andra teateraporna i ensemblen som på 40-talsrikssvenska roar även de något äldre i publiken.
Och sjunga kan hon
Bara två timmar tidigare hade Pippi med vänner sångstund bakom restaurangen.
Gräsmattan utanför rotundan är fylld med barnvagnar och små människor. Joel Ahdrian är fyra år gammal och har sett Pippi tidigare. I dag är han mer sugen på den stora rosa elefanten i hoppborgen jämte, och är inte alls så sugen på Pippi. Men när de börjar sjunga SjörövarFabbe så kan inte ens Joel låta bli.
- Jag kan sjunga både piratsången och Pippisången, berättar han stolt. Och det kan även de andra barnen, och föräldrarna, och vi som är där helt utan barn. För det är väl utan tvekan vi kan säga att Pippi har och har haft stor betydelse för många, även om det för tillfället står en stor rosa elefant precis bredvid och stjäl uppmärksamheten.